Pappas dag i dag
Många gånger undrar jag om du var rädd pappa?
Det har gått fem år sedan du lämnade denna värld i denna helvetiska sjukdom. Du min älskade starka, roliga fina pappa. Du med dina otroliga egenskaper. Du som var min stora förebild häri livet.Allt som du lärde mig när jag var liten. Pappa lilla jag följer dina ord och ska lära de vidare till mina barn.När du dog pappa , så försvann en stor bit av mig själv.
Det var ju du och jag som var så lika. Samma humor och glada skratt. Minns när du låg i din soffa, du tittade på mig med kärleksfulla ögon och jag kunde bara le. Du sa ingenting, men jag kände din kärlek och såg det i dina ögon.. Din begravning,där stod jag din vackra vita kista med blåa och vita blommor för att symbolisera att du var finsk,men jag vet att du skulle ha tyckt om den här,du älskade allt vi barnen gjorde.Du skulle veta att jag valde allt på din begravning för enbart din skull.jag valde allt du förtjänade.Jag hoppas att du är nöjd med mina val,blommorna,kistan och allt som hör till.
Det tar i mitt hjärta,för jag vet hur mycket han saknar dig! Adam,ditt enda barnbarn,han ser så glad ut,när han ser ett kort på dig. Jag behöver inte fråga honom va han tänker på,för en blick räcker.han saknar DIG! Vi ALLA saknar dig!! Jag vet innerst inne att Adam mycket väl vet vem du är,han tycker om dig,han vill ha sin morfar tillbaka.Han vet att du är en ängel i himlen och att änglar kastar ner stjärnor.han vet att hans älskade morfar kastar ner stjärnor till honom,det visar han jätte ofta,och han har till och med "begärt" ett eget kort på morfar sin.Han har satt upp 100 små diodlampor i sitt tak,det är hans stjärnhimmel,där finns det en liten liten lampa som han faktiskt hela tiden säger är du.
Finns de änglar som skyddar oss? Jag har en alldeles egen ängel, min pappa som bor i änglarnas stad. Jag vet att han hjälper mig och ger mig styrka att leva vidare med mitt liv här på jorden.. Men ibland kan jag tänka "var fanns hans skyddsängel" när han dog ? Kan det vara så att min pappas skyddsängel hade fikapaus just då. Jag tror ju på att våra liv är förutbestämmda och att en del själar väljer ett kortare liv här på jorden. Jag tror att min pappa var en gammal o sjuk själ. För han var mycket speciell min pappa.
Jag har mött den förut men aldrig i den här kategorin. Sorgen så stor att jag mår illa. Vill bara kräkas ut min sorg, bara för att se hur stor den är. 2 liter eller 10 liter? Eller kanske 25 liter? Min sorg går inte att mätas, varken i tårar eller spyor. Men jag gråter och jag lider. Och det gör så innerligt ont i mitt hjärta. Saknaden blir inte lättare den blir värre för var dag du är död. Du blir inte mer död ju mer tiden går. För mig blir du bara en mindre och mindre skugga för mig. För varje dag som går så känns det som att du försvinner mer och mer för mig.Alla mina minnen suddas ut mer och mer,jag glömmer bort allt det fina med dig känns det som.Tänk om jag inte minns dig om några år?
Hur ska jag kunna göra så att alla dom fina minnen med dig blir kvar i mitt minne?
Jag försökte förbereda mig men det lyckades jag inte så bra med, det inser jag nu, det går inte.Frågan är om det kommer att gå att spara alla fina minnen? Jag har inte riktigt än velat inse sanningen,i mina tankar så är du bara på en semster långt långt bort men skräckslagen förstår jag sakta att du är borta för alltid. Jag kommer aldrig att få känna omsorgen du hade om mig, din enda dotter. Hur mycket jag betydde för dig förstår jag först nu. Allt om ditt liv är så vackert. Men tyvärr så måste jag med gråten i halsen säga,att hur underbar och snäll du än var,så lyckades du såra mig genom att lämna mig utan att tala om att du skulle ge dig av.Det är oacceptabelt!
Jag beundrar dig så fruktansvärt mycket. För allt du lärde mig, för allt du kunde, för allt du var. Du tröstade mig när jag var liten. Lärde mig cykla,visade mig skogen. Berättade om farfar och lärde mig att ha roligt. Lugnade ner mig när jag var nervös.Du försökte alltid in till det sista.Du ringde ofta och stöttade mig,du sa oftast -Ta det lugnt, så går det bra, sa du tex under min graviditet.Och varje gång jag lyssnade på dig så gick det bra.
Jag ville ju ta hand om dig när du blev gammal. Skämma bort dig. Laga god mat, bädda ner dig i soffan, precis som du gjorde när jag var liten. Istället fick jag bädda ner dig i en kista. Det är inte rättvist. Jag saknar dig pappa.
Du försvann ifrån mig alltför tidigt.Vi hade så mycket osagt till varandra, och så mycket som vi skulle göra tillsammans. Om jag hade vetat om all din smärta långt tidigare så kanske kanske hade jag kunnat rädda dig... Förlåt... Jag kanske hade kunnat göra saker och ting annorlunda? Du slipper nu att må dåligt meroch inte längre behöver du ha din ångest. Allt det mörka i ditt hjärta har nu försvunnit, och din själ har åter blivit hel.
Nu är du en ängel i himmelen och jag vet att du tittar ner på mig från molnen.
Adam med egen vilja
Adam är en liten kille med en bestämd åsikt. Han har alltid haft sin egen åsikt om allt och han har alltid stått upp för sina åsikter, aldrig gett med sig. I dag var en sådan dag då han var bestämd. Han skulle ha en onepice tyckte jag, skönt att mysa i på kvällarna. Okej sa han och han var inte så förtjust i iden. Sen såg han något,en pyjamas. Han vart salig. Och det skulle han minsann ha till varje pris. Sagt och gjort, ungen behövde ju ändå ny pyjamas så varför inte. Så han badade i kväll och tog stolt på sig sin nya pyjamas.Och han var nöjd!
Och jag erkänner att jag nog också skulle vilja ha en sådan och mysa i på kvällarna.
All den energi till överflöd
Som vanligt spenderar jag mina dagar här inne i Vadstena hos sambons syster.
Har blivit en vana för mig, en vana jag inte har något emot. Jag trivs här.
Det är som någonslags terapi för mig. Obeskrivligt på något sett. Sambon hjälper till med källaren medans jag myser runt och tassar på tårna och bara finns till.
Vi har varit här i stort sett varje dag i någon veckas tid. Och dom dagarna som vi inte varit här så har sambons syster varit hos oss. Så en slags vana har det blivit,
och blir det något uppehåll eller så så blir det fel i hela vardagen.
Som sagt så är vi här även i dag och Adam är glad, han trivs här han med. Så klockan fem i morse klev han upp och tyckte att det var dags att åka. Och nu börjar klockan närma sig två, och jag känner av tröttheten och funderar hur Adam inte kan känna av tröttheten?
Han har ända sen han klev upp i morse gått på högvarv. Som om han på något sett fått sig en dos av något. Vart får han energin ifrån? Tänk om jag åtminstonde kunde ha hälften som han, vad glad jag skulle vara. Nu blir jag ju trött av att bara titta på honom. Och jag inser genast att det är många timmar kvar tills sängen i kväll. Hur ska det här gå?
Jag gör allt för att försöka hålla ögonen öppna, så jag testar att blogga för första gången från iPhonen. Som jag hunnit ha i en vecka redan. Trivs för övrigt otroligt bra med iphonen. Var till en början emot iPhone,varför vet jag inte. Men nu skaffade jag mig i allafall och jag ångrar mig inte en sekund. Jag är jätte nöjd.
Jag har allt i telefonen som jag behöver.
Förändringarnas år,men jag fegar som vanligt DEL 1
Det här inlägget vart så otroligt långt,så det var inte änns lärbart.Så jag delade upp det i tre delar helt enkelt,del 1,del 2 och del 3.Kändes som att det var det bästa.
Det nya året har börjat och dagarna bara försvinner förbi mig.
Känns som jag inte riktigt hinner med. Kan man stoppa allt ett tag,stanna allt och bara ställa sig upp och andas några djupa andetag och sedan slå på tiden igen så att man på något sätt hinner i fatt allting. Jag är rädd,jag erkänner.
Har mycket att smällta,har mycket att tacklas med.Det här året har börjat som förändringarnas år för mig. Mycket har hänt på dom få dagarna som har hunnit gå på det här nya året.Förändringar som för mig betyder mycket, som för mig är stora förändringar och som för vissa kan vara svåra att förstå varför dom är stora för mig.
Men musiken på i bakgrunden,en låt som jag på något sätt håller hårt om.
Den får mig att stanna upp och fundera på vad som hänt och vad som sker.
Jag har kommit en människa närmare,dom två senaste veckorna har det hänt något som jag inte riktigt kan sätta fingret på.Jag har kommit en människa närmare,och personen har på något sätt påverkat mig.Kan inte säga om det är bra eller dåligt egentligen.Personen har öppnat mig på ett sätt som egentligen inte är tillåtet.En sådan låst sida av mig som jag valde att låsa för många år sedan.Men nu är det gjort och på något sätt känns det ändå skönt men kan inte förklara hur. Det mesta handlar nog om rädsla tror jag.rädsla för att förlora igen. Jag förlorar alltid,vilket får mig att dra mig undan.
Personen i fråga har visat för mig att jag faktiskt är en människa som faktiskt är värd något,att jag också räknas på något sätt.Jag har blivit ompysslad,jag har blivit bortskämd,jaa jag erkänner,jag har blivit bortskämd.
Jag njuter,det gör jag för fullt. Det är fult att skryta,men nu får jag det,så det så!
För allra första gången i mitt liv kan jag nog säga med handen på hjärtat så har jag blivit ompysslad,jag har blivit omhändertagen.Kan inte i mitt vildaste minnas när jag vart bortskämd senast.Visst,adam och sambon skämmer bort mig det säger jag inget om.Men på ett sätt som en tjej kan behövas bli bortskämd på.Har aldrig haft en mamma som jag haft tjejkvällar med,eller att vi tex gjort sådana där tjejiga saker.Minns inte något familjehem som jag blivit ompysslad på.Har det varit något,så har jag alltid fått lösa det själv.Har jag velat ha något så har jag alltid fått lösa det själv,antingen genom att slita arslet av mig för att få ihop dom få kronorna det handlade om.
Fortsättning i inlägget under....
Det nya året har börjat och dagarna bara försvinner förbi mig.
Känns som jag inte riktigt hinner med. Kan man stoppa allt ett tag,stanna allt och bara ställa sig upp och andas några djupa andetag och sedan slå på tiden igen så att man på något sätt hinner i fatt allting. Jag är rädd,jag erkänner.
Har mycket att smällta,har mycket att tacklas med.Det här året har börjat som förändringarnas år för mig. Mycket har hänt på dom få dagarna som har hunnit gå på det här nya året.Förändringar som för mig betyder mycket, som för mig är stora förändringar och som för vissa kan vara svåra att förstå varför dom är stora för mig.
Men musiken på i bakgrunden,en låt som jag på något sätt håller hårt om.
Den får mig att stanna upp och fundera på vad som hänt och vad som sker.
Jag har kommit en människa närmare,dom två senaste veckorna har det hänt något som jag inte riktigt kan sätta fingret på.Jag har kommit en människa närmare,och personen har på något sätt påverkat mig.Kan inte säga om det är bra eller dåligt egentligen.Personen har öppnat mig på ett sätt som egentligen inte är tillåtet.En sådan låst sida av mig som jag valde att låsa för många år sedan.Men nu är det gjort och på något sätt känns det ändå skönt men kan inte förklara hur. Det mesta handlar nog om rädsla tror jag.rädsla för att förlora igen. Jag förlorar alltid,vilket får mig att dra mig undan.
Personen i fråga har visat för mig att jag faktiskt är en människa som faktiskt är värd något,att jag också räknas på något sätt.Jag har blivit ompysslad,jag har blivit bortskämd,jaa jag erkänner,jag har blivit bortskämd.
Jag njuter,det gör jag för fullt. Det är fult att skryta,men nu får jag det,så det så!
För allra första gången i mitt liv kan jag nog säga med handen på hjärtat så har jag blivit ompysslad,jag har blivit omhändertagen.Kan inte i mitt vildaste minnas när jag vart bortskämd senast.Visst,adam och sambon skämmer bort mig det säger jag inget om.Men på ett sätt som en tjej kan behövas bli bortskämd på.Har aldrig haft en mamma som jag haft tjejkvällar med,eller att vi tex gjort sådana där tjejiga saker.Minns inte något familjehem som jag blivit ompysslad på.Har det varit något,så har jag alltid fått lösa det själv.Har jag velat ha något så har jag alltid fått lösa det själv,antingen genom att slita arslet av mig för att få ihop dom få kronorna det handlade om.
Fortsättning i inlägget under....
Förändringarnas år,men jag fegar som vanligt DEL 2
Det här är ovant för mig,jag njuter som sagt,men det känns ändå konstigt,det känns ovant för mig.Jag är ju inte van vid det här.Så jag blir genast reserverad,jag blir fundersam och jag blir tveksam.Jag blir osäker.Jag har varit med om människor som utnyttjat mig pågrund av att jag är för snäll,dom har bränt mig totalt,och genast när någon gör något av snällhet mot mig eller bara frågat om tex min åsikt så blir jag osäker och blir tillbaka dragen och där sumpade jag det direkt.Jag blir alltid osäker på om saker och ting är äkta eller oäkta. Jag är för rädd helt enkelt.
För mig handlar det inte om att få saker,eller att begära något,för mig handlar det om att räknas,att någon visar för mig att jag faktiskt också existerar.
Hur ska jag hantera något sånt här,och när personen i fråga faktiskt inte är min.Hon känns som min,jag vill egentligen bara behålla henne för mig själv.Men hon är ju inte min.Hon är personen som jag önskade min mamma hade varit,jag önskar jag hade någon som hon för mig själv.Men det går inte,hon är någons syster,både storesyster och lillesyster.Och jag vill inte trampa på någons tår och komma klampandes och ta över något.Jag vill inte det.Därför väljer jag att hellre vara den som är tillbaka dragen och njuter för mig själv i smyg hemma i min ensamhet.Jag lever på upplevelserna och på känslorna jag får under ompysslingen.På känslorna jag får medans jag blir behandlad som en människa,medans någon faktiskt frågar om min åsikt.
Jag har känt personen i fråga i ungefär tio år tror jag.Men har aldrig vågat på något sätt änns prata mer personen egentligen,låter dumt när det egentligen är sambons stora syster,men det blir lätt så när det alltid finns människor som ska överglänsa och försöka vara bättre.Jag vill gärna inte slåss om människor,då väljer jag hellre att hålla mig undan och se på när andra mår bra.Men på något konstigt sätt har det nu blivit att efter tio år,så har vi börjat prata,vi umgås,vi ap skrattar åt saker som egentligen inte har något värde,sover och sitter knäpptysta under varsin filt i soffan men samtidigt så känns det som att vi ändå på något sätt vet vad det andra tänker.vi är lika knäppa båda två.Svårt att förklara. Vart har människa hållt hus i hela mitt liv? Varför först nu?
Dom två senaste veckorna så har vi antingen varit hemma hos sambons syster,eller så har hon varit hos oss. Både dagtid och nattetid.Hon har skämt bort mig med det enda och det andra.Hon har färgat mitt hår,fast att jag inte riktigt ville så övertalade hon mig till slut,och det var bra.Det är första förändringen,jag hade blont hår,nu är jag mörkbrun.Och som grädde på moset så klippte hon av lite hår på mig,och det ni..det har ingen fått göra på mig på vet inte hur många år. Och andra såna där små saker som gör mig lite rörd,när ingen annan någon gång lagt ner sådan tid på mig.Hon har delat med sig av sitt till mig,både stort och litet .Och så vidare.Listan kan göras lång egentligen över vad hon gjort dom senaste två veckorna för mig,både stora och små saker.Men det har förändrat mig som person,men jag är så korkad att jag drar mig undan och jag är reserverad.Skäms ibland över mig själv och funderar på varför jag inte bara kan vara tacksam utan några krussiduller och att jag drar mig undan och blir osäker.
Fortsättning i inlägget under....
För mig handlar det inte om att få saker,eller att begära något,för mig handlar det om att räknas,att någon visar för mig att jag faktiskt också existerar.
Hur ska jag hantera något sånt här,och när personen i fråga faktiskt inte är min.Hon känns som min,jag vill egentligen bara behålla henne för mig själv.Men hon är ju inte min.Hon är personen som jag önskade min mamma hade varit,jag önskar jag hade någon som hon för mig själv.Men det går inte,hon är någons syster,både storesyster och lillesyster.Och jag vill inte trampa på någons tår och komma klampandes och ta över något.Jag vill inte det.Därför väljer jag att hellre vara den som är tillbaka dragen och njuter för mig själv i smyg hemma i min ensamhet.Jag lever på upplevelserna och på känslorna jag får under ompysslingen.På känslorna jag får medans jag blir behandlad som en människa,medans någon faktiskt frågar om min åsikt.
Jag har känt personen i fråga i ungefär tio år tror jag.Men har aldrig vågat på något sätt änns prata mer personen egentligen,låter dumt när det egentligen är sambons stora syster,men det blir lätt så när det alltid finns människor som ska överglänsa och försöka vara bättre.Jag vill gärna inte slåss om människor,då väljer jag hellre att hålla mig undan och se på när andra mår bra.Men på något konstigt sätt har det nu blivit att efter tio år,så har vi börjat prata,vi umgås,vi ap skrattar åt saker som egentligen inte har något värde,sover och sitter knäpptysta under varsin filt i soffan men samtidigt så känns det som att vi ändå på något sätt vet vad det andra tänker.vi är lika knäppa båda två.Svårt att förklara. Vart har människa hållt hus i hela mitt liv? Varför först nu?
Dom två senaste veckorna så har vi antingen varit hemma hos sambons syster,eller så har hon varit hos oss. Både dagtid och nattetid.Hon har skämt bort mig med det enda och det andra.Hon har färgat mitt hår,fast att jag inte riktigt ville så övertalade hon mig till slut,och det var bra.Det är första förändringen,jag hade blont hår,nu är jag mörkbrun.Och som grädde på moset så klippte hon av lite hår på mig,och det ni..det har ingen fått göra på mig på vet inte hur många år. Och andra såna där små saker som gör mig lite rörd,när ingen annan någon gång lagt ner sådan tid på mig.Hon har delat med sig av sitt till mig,både stort och litet .Och så vidare.Listan kan göras lång egentligen över vad hon gjort dom senaste två veckorna för mig,både stora och små saker.Men det har förändrat mig som person,men jag är så korkad att jag drar mig undan och jag är reserverad.Skäms ibland över mig själv och funderar på varför jag inte bara kan vara tacksam utan några krussiduller och att jag drar mig undan och blir osäker.
Fortsättning i inlägget under....
Förändringarnas år,men jag fegar som vanligt DEL 3
Samtidigt är jag henne evigt tacksam,menar jag fyller 28 år..och först nu får jag det där som alla andra alltid fått i sitt liv.Men jag är sådan,delvis för att jag aldrig tänker på mig själv utan sätter alla andra i första hand och glömmer gärna mig själv,men sen att jag aldrig haft möjligheten att få något sådant.Visst en hårfärg hit eller dit,det är inget egentligen.men för mig är det som en miljonvinst. Någon visar att jag räknas.
Många funderingar,många tankar..hur ska jag kunna återgällda?
Jag vill ju på något sätt visa min tacksamhet,jag vill ju på något sätt kunna ge tillbaka.
Jag har själv lärt mig att det är faktiskt ge och ta.Men samtidigt inom mig så måste jag lära mig att man kan göra snälla saker för varandra utan att behöva ha dåligt samvete.men hur kommer man över den gränsen?
Och stackars sambon får ju ta allt med mig,jag över analyserar,jag funderar och jag tänker,vrider och vänder på saker.Han är mitt bollplank.Snart är han gråhårig på mig tror jag.Men jag försöker faktiskt ta åt mig,jag försöker att förstå att människor faktiskt kan göra snälla saker av snällhet.Men det kommer med tiden.
Sen är jag rädd för att det ska bli förstört,jag är rädd att någon ska förstöra det här för mig.Jag vill ju så gärna behålla det här.Jag mår ju faktiskt bra med en knäppgök i min vardag,delvis för att ha någon att prata med på ett sätt som många inte förstår,för att jag faktiskt på något sätt kan slappna av på ett sätt som ingen annan får förutom sambon.Men tänk om jag slappnar av för mycket,tänk om jag tillåter henne komma för långt in i mitt liv och pang,så är det förstört pågrund av något.där står jag då bränd igen som alla andra gånger då jag faktiskt tillät någon komma innanför mina murar.
Jag kräver aldrig att någon ska göra något för mig,aldrig någonsin skulle jag be någon om hjälp eller be om något överhuvudtaget egentligen.Jag har fått lära mig att klara mig själv,och kan jag inte det så har jag lärt mig att sätta mig själv åt sidan och tänka på alla andra i stället.Det är så det är,och så kommer det en jävla människa in stormandes i min vardag som skämmer bort mig med både det ena och det andra,hur ska jag tacklas med något sådant? Det är ju omöjligt,men jag vill ju inte mista det här.
Skulle aldrig i hela mitt liv begära något,aldrig.Bara att personen i fråga kan acceptera att jag faktiskt är tillsammans med den person jag är tillsammans med,jag har valt honom för att dela mitt liv med.Det är så och det kan ingen ändra på.Acceptera det eller inte,det är upp till människor.Det är inte många som tycker om mitt val,eller sambons val.Men det är ändå vi som bestämt oss för att dela våra liv med varandra.
Synd att man inte kan acceptera det.Men på något sätt så har det här varit som ett bryt för mig,jag har kommit någonstans i mitt tänkande om det här,jag har insett att det faktiskt inte finns något att göra.Tycker inte människor om mig så är det deras dumhet,jag älskar min sambo ändå och det kan inte ändras på.Jag kan offta mycket för honom och ännu mer kan jag offra för min son.En person som insett det är sambons syster. Men dum som jag är så tar jag inte tillvara på situationen och bara slappnar av.
Mycket svammel,men så svårt att få ur sig det man egentligen skulle vilja ha sagt.
Jag vill ju så gärna visa min tacksamhet.
Men en sak vet jag är äkta i allafall och det är min kärlek till min sambo!
Som står ut med mig när jag har sådana här funderingar och överanalyserar allting jämt.Kärlek till dig. Jag kan vara besvärlig,men du står ut med mig i allafall.
Många funderingar,många tankar..hur ska jag kunna återgällda?
Jag vill ju på något sätt visa min tacksamhet,jag vill ju på något sätt kunna ge tillbaka.
Jag har själv lärt mig att det är faktiskt ge och ta.Men samtidigt inom mig så måste jag lära mig att man kan göra snälla saker för varandra utan att behöva ha dåligt samvete.men hur kommer man över den gränsen?
Och stackars sambon får ju ta allt med mig,jag över analyserar,jag funderar och jag tänker,vrider och vänder på saker.Han är mitt bollplank.Snart är han gråhårig på mig tror jag.Men jag försöker faktiskt ta åt mig,jag försöker att förstå att människor faktiskt kan göra snälla saker av snällhet.Men det kommer med tiden.
Sen är jag rädd för att det ska bli förstört,jag är rädd att någon ska förstöra det här för mig.Jag vill ju så gärna behålla det här.Jag mår ju faktiskt bra med en knäppgök i min vardag,delvis för att ha någon att prata med på ett sätt som många inte förstår,för att jag faktiskt på något sätt kan slappna av på ett sätt som ingen annan får förutom sambon.Men tänk om jag slappnar av för mycket,tänk om jag tillåter henne komma för långt in i mitt liv och pang,så är det förstört pågrund av något.där står jag då bränd igen som alla andra gånger då jag faktiskt tillät någon komma innanför mina murar.
Jag kräver aldrig att någon ska göra något för mig,aldrig någonsin skulle jag be någon om hjälp eller be om något överhuvudtaget egentligen.Jag har fått lära mig att klara mig själv,och kan jag inte det så har jag lärt mig att sätta mig själv åt sidan och tänka på alla andra i stället.Det är så det är,och så kommer det en jävla människa in stormandes i min vardag som skämmer bort mig med både det ena och det andra,hur ska jag tacklas med något sådant? Det är ju omöjligt,men jag vill ju inte mista det här.
Skulle aldrig i hela mitt liv begära något,aldrig.Bara att personen i fråga kan acceptera att jag faktiskt är tillsammans med den person jag är tillsammans med,jag har valt honom för att dela mitt liv med.Det är så och det kan ingen ändra på.Acceptera det eller inte,det är upp till människor.Det är inte många som tycker om mitt val,eller sambons val.Men det är ändå vi som bestämt oss för att dela våra liv med varandra.
Synd att man inte kan acceptera det.Men på något sätt så har det här varit som ett bryt för mig,jag har kommit någonstans i mitt tänkande om det här,jag har insett att det faktiskt inte finns något att göra.Tycker inte människor om mig så är det deras dumhet,jag älskar min sambo ändå och det kan inte ändras på.Jag kan offta mycket för honom och ännu mer kan jag offra för min son.En person som insett det är sambons syster. Men dum som jag är så tar jag inte tillvara på situationen och bara slappnar av.
Mycket svammel,men så svårt att få ur sig det man egentligen skulle vilja ha sagt.
Jag vill ju så gärna visa min tacksamhet.
Men en sak vet jag är äkta i allafall och det är min kärlek till min sambo!
Som står ut med mig när jag har sådana här funderingar och överanalyserar allting jämt.Kärlek till dig. Jag kan vara besvärlig,men du står ut med mig i allafall.
Grattis Adam 5 år
Torsdagen den 28:de december 2006, klockan 00:56 föddes du, mitt älskade troll.
Du föddes några dagar för tidigt,men helt underbar vart du.
Du var 48 cm lång och vägde 3000 gram.
Nu fem år senare är du en stor bestämd kille med en egen vilja.
♥ Idag fyller du 5 år! Ett stort grattis till dig! ♥
Du är ett riktigt charmtroll. Du hälsar på alla människor du möter och är en otroligt glad och social kille.Du är otroligt embatisk,du är godhjärtad. Du är väldigt frågvis och frågar någonting nytt hela tiden. Du har alltid svar på tal,oavsett vad det gäller så är du aldrig sen med sitt svar. Du charmar, förvånar och imponerar varje dag. Du är ödmjuk, men också otroligt viljestark. Du är törstig på att lära dig och vill alltid lära dig nya saker.
Jag älskar dig oändligt precis för den du är !
♥ Grattis på 5-årsdagen! ♥
En mysig julaftonskväll
Nu laddar vi inför en mysig kväll framför tv. Adam står för valet av program,så det blir antingen Göta kanal tre eller Mr Bean. Och så står adam även för valet av det ätbara.
Han har laddat upp med lite smått och gott och han önskade sig även massor av tända ljus. Så det kör vi på. Det blir en lugn kväll,med mys.Det är mys på hög faktor.
Han har laddat upp med lite smått och gott och han önskade sig även massor av tända ljus. Så det kör vi på. Det blir en lugn kväll,med mys.Det är mys på hög faktor.
Jag fick faktiskt också något av tomten
Så länge som jag kan minnas så har inte jag fått några julklappar,inte av någon.Sambon och jag har alltid sagt att vi inte köper något till varandra,bättre vi köper till Adam.
Men jag kan inte minnas att jag fått något av någon annan heller.
Det är aldrig någon som köper något,det gör inte mig något.
Men i år så måste jag ha varit snäll tror jag,för tomten kom till mig med.Inte med bara ett paket,utan fler :) Eller tomten kanske det inte var riktigt,men nästan.
Men jag kan inte minnas att jag fått något av någon annan heller.
Det är aldrig någon som köper något,det gör inte mig något.
Men i år så måste jag ha varit snäll tror jag,för tomten kom till mig med.Inte med bara ett paket,utan fler :) Eller tomten kanske det inte var riktigt,men nästan.
Sambons underbara storasyster tvingade in mig i skoaffären och därifrån fick jag inte gå förens jag hade hittat några skor jag ville ha med mig hem.Det var hennes julklapp till mig.Jag testade stövlar,jag testade skor efter skor,hittade inget som föll i smaken,och föll det i smaken så satt dom inte bra.Men till slut hittade jag ett par fina,som jag redan hunnit använda faktiskt,fantastiska att gå i. Och så fick jag ett par "skateskor" att ha annars så.Så jag är super nöjd,vet inte när någon skämde bort mig sist så mycket.Tack Anna! ♥
Sen fick jag även ett ark med klistermärken av sambons mamma med kossor på,jag som älskar kossor.Vad passar inte bättre då än klistermärken med just kossor :) Och två trisslotter.Med vinst på en av dom.
Av sambon och Adam fick jag en mus till min bärbara,
men diamanter som Adam säger! *bling bling*
Av sambon och Adam fick jag en mus till min bärbara,
men diamanter som Adam säger! *bling bling*
Så jag är faktiskt nöjd över mina julklappar,det är rena himmelriket om jag inte är van att få något överhuvudtaget.Men som sagt,i år måste jag ha varit snäll.Sambon och Adam ligger i soffan och snarkar i kapp,dom var så trötta båda två.Så låter dom vila en stund,maten står och lagas i ungen just nu,snart ska jag steka köttbullar och prinskorvar och göra det sista inom matväg innan det är dags att äta och sedan bänka sig framför tvn. Adam har bestämt att vi ska ha extra myspys i kväll framför tvn.
Julfrukost,tomtebesök och julklappar
Julafton är här,den dagen som så många väntat på.Adam är en av dom som väntat.
Hade hoppats på lite snö tills i dag,men i stället fick vi solsken,vilket givetvis är skönt.
Men inte den rätta julkänslevädret. Men det får duga med solsken.
Halv sex i morgon kom Adam in studsandes och ville minsann kliva upp och vänta på tomten.Vi lyckas få honom att ligga kvar till lite över sex i våran säng,men sen gick det inte.Han var så nervös och fjärilar i magen.Han letade och letade,lyfte på saker och letade ivrrigt efter julklappar som tomten skulle ha lämnat under natten tyckte han.
Och paket,det hittade han.Men inte dom som han skulle få.Sambon kläckte ur sig en brilliant ide sent i natt om att vi skulle gömma alla julklappar under soffan,där skulle minsann inte Adam hitta dom.Och så köket som han skulle få skulle vi slå in och ställa in i köket för där tänkte inte adam på det sa sambon.Sagt och gjort,det första adam la märke till var det gigantiska julklappen i köket,och dessutom alla julklappar under soffan.Han gick igenom allt mellan tak och golv för att leta om tomten hade varit här under natten för att lämna något. Jag kände tårarna bakom ögonlocken.
Jaha,där sprack alltihop kände jag inom mig.Men nejdå,då kom vi på att sambons mamma hade varit här igår med en påse julklappar till Adam.Om vi tar det som en nödlösning,ger dom till Adam nu på morgonen så håller han sig lugn.Vi fick vara elaka och ljuga lite och säga att paketen han hittade under soffan och i köket var nog till grannbarnen som tomten gömt hemma hos oss.Han tog det lätt som en plätt,nöjde sig med julklapparna från sambons mamma,i vetskapen om att tomten skulle komma senare under dagen.
Adam och vi tackar så mycket för julklapparna vi fick.Adam fick stämpel pennor,målarbok,en annan slags målarbok som man målar med mallar i,en mini rosa enhörning,En planch,En snögubbe,En bok om Nalle Puh, Ett spel, En cars bok.Sambon och jag fick en chokladask och fyra stycken trisslotter.
Sen var det dags för att duscha,på med finkläderna och ytterkläderna.Och gå bort till kyrkan.Vi skulle äta julfrukost där och sjunga lite i kyrkan,adam såg fram emot det.Stämningen var mysig och vi sjöng och åt. Adam som är en människa med hjärtat på rätt ställe,han är så omtänksam.Han tog med sig en prydnadstomte hemifrån med sig till kyrkan,där bad han om att få tända ljus för morfar,han tände fyra ljus och så stallde han tomten brevid.Det var för hans morfar i himlen.Min älskade unge!
Där efter vart det en promenad hem,och till Adam förtjusning hade tomten varit här.Tomten hade smygit sig in när vi var och åt julfrukost,tomten hinner ju inte hem till alla barn för att dela ut klapparna.Men adam var lika nöjd över det. ( tyvärr hittade vi ingen som kunde ställa upp som tomte,så snabbt och hastigt vart vi tomtelösa ) Adam hoppa och studsa,skrattade och visste inte riktigt vilket paket han skulle öppna.
Men nöjd över julklapparna vart han.Han fick ett kök från IKEA,två olika serviser från ikea,en stor ambulans, en bärgningsbil, ett flygplan från cars 2 , en ratt till sitt nya wii han fick i födelsedagspresent.Toy story memo, spöket laban memo, ett spel med en bläckfisk och man ska fånga krabbor, målarbok med trassel,trassel pussel, smurfarna plåtväska,skriva och räkna bok, Pettson och findus sängkläder, En stor My little pony som pratar och rör på sig, Det är vad jag kan komma på just nu,han säkert glömt något.
Så mycket paket och julklappar har det blivit dom senaste dagarna för Adams del.
Hade hoppats på lite snö tills i dag,men i stället fick vi solsken,vilket givetvis är skönt.
Men inte den rätta julkänslevädret. Men det får duga med solsken.
Halv sex i morgon kom Adam in studsandes och ville minsann kliva upp och vänta på tomten.Vi lyckas få honom att ligga kvar till lite över sex i våran säng,men sen gick det inte.Han var så nervös och fjärilar i magen.Han letade och letade,lyfte på saker och letade ivrrigt efter julklappar som tomten skulle ha lämnat under natten tyckte han.
Och paket,det hittade han.Men inte dom som han skulle få.Sambon kläckte ur sig en brilliant ide sent i natt om att vi skulle gömma alla julklappar under soffan,där skulle minsann inte Adam hitta dom.Och så köket som han skulle få skulle vi slå in och ställa in i köket för där tänkte inte adam på det sa sambon.Sagt och gjort,det första adam la märke till var det gigantiska julklappen i köket,och dessutom alla julklappar under soffan.Han gick igenom allt mellan tak och golv för att leta om tomten hade varit här under natten för att lämna något. Jag kände tårarna bakom ögonlocken.
Jaha,där sprack alltihop kände jag inom mig.Men nejdå,då kom vi på att sambons mamma hade varit här igår med en påse julklappar till Adam.Om vi tar det som en nödlösning,ger dom till Adam nu på morgonen så håller han sig lugn.Vi fick vara elaka och ljuga lite och säga att paketen han hittade under soffan och i köket var nog till grannbarnen som tomten gömt hemma hos oss.Han tog det lätt som en plätt,nöjde sig med julklapparna från sambons mamma,i vetskapen om att tomten skulle komma senare under dagen.
Adam och vi tackar så mycket för julklapparna vi fick.Adam fick stämpel pennor,målarbok,en annan slags målarbok som man målar med mallar i,en mini rosa enhörning,En planch,En snögubbe,En bok om Nalle Puh, Ett spel, En cars bok.Sambon och jag fick en chokladask och fyra stycken trisslotter.
Sen var det dags för att duscha,på med finkläderna och ytterkläderna.Och gå bort till kyrkan.Vi skulle äta julfrukost där och sjunga lite i kyrkan,adam såg fram emot det.Stämningen var mysig och vi sjöng och åt. Adam som är en människa med hjärtat på rätt ställe,han är så omtänksam.Han tog med sig en prydnadstomte hemifrån med sig till kyrkan,där bad han om att få tända ljus för morfar,han tände fyra ljus och så stallde han tomten brevid.Det var för hans morfar i himlen.Min älskade unge!
Där efter vart det en promenad hem,och till Adam förtjusning hade tomten varit här.Tomten hade smygit sig in när vi var och åt julfrukost,tomten hinner ju inte hem till alla barn för att dela ut klapparna.Men adam var lika nöjd över det. ( tyvärr hittade vi ingen som kunde ställa upp som tomte,så snabbt och hastigt vart vi tomtelösa ) Adam hoppa och studsa,skrattade och visste inte riktigt vilket paket han skulle öppna.
Men nöjd över julklapparna vart han.Han fick ett kök från IKEA,två olika serviser från ikea,en stor ambulans, en bärgningsbil, ett flygplan från cars 2 , en ratt till sitt nya wii han fick i födelsedagspresent.Toy story memo, spöket laban memo, ett spel med en bläckfisk och man ska fånga krabbor, målarbok med trassel,trassel pussel, smurfarna plåtväska,skriva och räkna bok, Pettson och findus sängkläder, En stor My little pony som pratar och rör på sig, Det är vad jag kan komma på just nu,han säkert glömt något.
Så mycket paket och julklappar har det blivit dom senaste dagarna för Adams del.
Tomtenissen Adam önskar
Kvällen före
Jag känner gruset i ögonen,den här veckan har varit intensiv.
Känns som jag inte pustat ut något alls.Men allt har något gott med sig.
Måndags var vi i Linköping med sambons älskade storasyster,för att handla upp presentkortet på 1000 kr jag vann i en tävling.Så den användes i BR-Leksaker.Sedan vart det Ikea,adam ville äta på restaurang,så vad passade inte bättre än ikea när vi ändå skulle inte där och försöka köpa lite små julklappar som var kvar.
Men det gick bra med hjälp av sambons syster som vi åkte med.Vi sprang runt i
olika affären och myste och hade trevligt.Sambons syster håller jag hårt om!
Tisdagen hade sambon och sonen en önskan om att jag skulle baka inför kommande kalas på torsdag,sagt och gjort.Inte kan det ta lång tid tänkte jag.Nene,inte det inte.Sju timmar senare tittar jag på klockan som visar nästan tolv.Vart genast jätte trött och insåg att nu måste jag sova om jag ska orka med morgondagen.och den dagen var inte något jag såg framemot,eftersom sambon och sonen haft huset för sig själva medans jag höll mig i köket under baket,så såg inte huset ut i så fint skick.Haha! Att två människor kan vänta till ett hus så fort och så mycket är en gåta för mig.
Men onsdagen vart inte som planerat en städdag,vi ville hem till sambons älskade storasyster,Flera dagar sedan vi sågs (måndags) så vi åkte hem till henne för nästan en heldags besök.Men städandet var ingen som hade tagit hand om medans vi var borta.Så det fick jag snällt ta tag i framåt kvällen.Men klar vart jag någon gång under natten.
Torsdagen vart det som sagt kalas,inlägger tidigare.Och i dag är det fredag.
I morgon lördag och Julafton. Det blir en bra dag tror jag!
Nu måste jag ta tag i att slå in julklapparna,vilket på något konstigt sätt alltid blir i sista sekunden när gruset finns i ögonen.Men men,det går det med.
Känns som jag inte pustat ut något alls.Men allt har något gott med sig.
Måndags var vi i Linköping med sambons älskade storasyster,för att handla upp presentkortet på 1000 kr jag vann i en tävling.Så den användes i BR-Leksaker.Sedan vart det Ikea,adam ville äta på restaurang,så vad passade inte bättre än ikea när vi ändå skulle inte där och försöka köpa lite små julklappar som var kvar.
Men det gick bra med hjälp av sambons syster som vi åkte med.Vi sprang runt i
olika affären och myste och hade trevligt.Sambons syster håller jag hårt om!
Tisdagen hade sambon och sonen en önskan om att jag skulle baka inför kommande kalas på torsdag,sagt och gjort.Inte kan det ta lång tid tänkte jag.Nene,inte det inte.Sju timmar senare tittar jag på klockan som visar nästan tolv.Vart genast jätte trött och insåg att nu måste jag sova om jag ska orka med morgondagen.och den dagen var inte något jag såg framemot,eftersom sambon och sonen haft huset för sig själva medans jag höll mig i köket under baket,så såg inte huset ut i så fint skick.Haha! Att två människor kan vänta till ett hus så fort och så mycket är en gåta för mig.
Men onsdagen vart inte som planerat en städdag,vi ville hem till sambons älskade storasyster,Flera dagar sedan vi sågs (måndags) så vi åkte hem till henne för nästan en heldags besök.Men städandet var ingen som hade tagit hand om medans vi var borta.Så det fick jag snällt ta tag i framåt kvällen.Men klar vart jag någon gång under natten.
Torsdagen vart det som sagt kalas,inlägger tidigare.Och i dag är det fredag.
I morgon lördag och Julafton. Det blir en bra dag tror jag!
Nu måste jag ta tag i att slå in julklapparna,vilket på något konstigt sätt alltid blir i sista sekunden när gruset finns i ögonen.Men men,det går det med.
Födelsedagar och namnsdagar
Det är ingen vanlig dag,för det är min underbara älskade sambos födelsedag!
Hurra Hurra! Grattis på Födelsedagen Älsking! Älskar dig!
Adam fyller egentligen år den 28:de december,men eftersom han inte är hemma hos oss då,så bestämde vi oss för att ha kalas för honom igår.Och sambon fyller i dag,så mycket paket,fika,gäster,mycket skratt,och självklart många ballonger.
Vi hade fullt hus igår på kalaset,Adam var förväntansfull,han längtade och längtade,han hade myror i baken.Men äntligen till slut ringde det på dörren och människa efter människa kom.Adam fick mycket fint,och mycket som han verkligen önskade sig.Han var så glad och lycklig.Många kramar delade han ut till alla gäster.
Dom som kom igår var sambons syster med son,Mamma,Pappa med sin tant,Moster och bonus mamma och pappa. Adam är nöjd över varje paket han fick.Jag är chokad över hur generösa människor kan vara. Jag är glad för att adam fick en bra födelsedagskalas.
Och eftersom att det var så mycket paket igår av övriga gäster så väntade sambon och jag med att ge våra presenter tills i dag.Så sambon och Adam fick ha gemensam paketöppning i morse,och Adam var helnöjd över presenterna. Inte bara "leksaker" utan nyttosaker som pyjamas,den rosa som han tjatat om enda sen den kom in i butiken.
Hela dagen har han gått runt med hästen under armen samtidigt som han gått och längtat till kvällen för att kunna ta på sig sin nya fina rosa pyjamas.När pyjamasen väl kom på i kväll,var han nöjd och stolt och fortfarande hästen under armen somnade han gott med fjärila i magen.Han längtar så efter tomten.Så förväntansfull.
Synd bara att det vart som det vart,du/ni kunde faktiskt ha visat erat intresse också.Ni kunde faktiskt ha visat att det här var viktigt.Så besviken,så ledsen så finner inga ord.Men som sagt,sanningen hinner i kapp och jag står här med min sambo och son,och det är vi som är dom som är lyckligast av alla egentligen.För jag visste ju att det skulle bli så här.
Hurra Hurra! Grattis på Födelsedagen Älsking! Älskar dig!
Adam fyller egentligen år den 28:de december,men eftersom han inte är hemma hos oss då,så bestämde vi oss för att ha kalas för honom igår.Och sambon fyller i dag,så mycket paket,fika,gäster,mycket skratt,och självklart många ballonger.
Vi hade fullt hus igår på kalaset,Adam var förväntansfull,han längtade och längtade,han hade myror i baken.Men äntligen till slut ringde det på dörren och människa efter människa kom.Adam fick mycket fint,och mycket som han verkligen önskade sig.Han var så glad och lycklig.Många kramar delade han ut till alla gäster.
Dom som kom igår var sambons syster med son,Mamma,Pappa med sin tant,Moster och bonus mamma och pappa. Adam är nöjd över varje paket han fick.Jag är chokad över hur generösa människor kan vara. Jag är glad för att adam fick en bra födelsedagskalas.
Och eftersom att det var så mycket paket igår av övriga gäster så väntade sambon och jag med att ge våra presenter tills i dag.Så sambon och Adam fick ha gemensam paketöppning i morse,och Adam var helnöjd över presenterna. Inte bara "leksaker" utan nyttosaker som pyjamas,den rosa som han tjatat om enda sen den kom in i butiken.
Hela dagen har han gått runt med hästen under armen samtidigt som han gått och längtat till kvällen för att kunna ta på sig sin nya fina rosa pyjamas.När pyjamasen väl kom på i kväll,var han nöjd och stolt och fortfarande hästen under armen somnade han gott med fjärila i magen.Han längtar så efter tomten.Så förväntansfull.
Synd bara att det vart som det vart,du/ni kunde faktiskt ha visat erat intresse också.Ni kunde faktiskt ha visat att det här var viktigt.Så besviken,så ledsen så finner inga ord.Men som sagt,sanningen hinner i kapp och jag står här med min sambo och son,och det är vi som är dom som är lyckligast av alla egentligen.För jag visste ju att det skulle bli så här.
Dom rymde hemifrån
Sambon åkte hemifrån tidigt i morse. Han packade ner extra skor åt Adam,jacka och vantar och mössa. Men jag frågasatte inte. Visste Att sambon skulle i väg ett par timmar innan han skulle plocka upp adam från dagis.Men förmodade att dom skulle komma hem sa sambon.
Vilket han också gjorde.Jag väntade och väntade,men inte dök det upp någon Adam eller sambo.Så jag ringde,det visade sig att dom hade åkt ner till garaget mina killar. Så här sitter jag ensam,och vet inte riktigt vad jag ska hitta på.
Får se när dom behagar sig att dyka upp här hemma igen :) Men det är roligt för Adam,han älskar att vara i garaget,och han är så nyfiken på att lära sig saker hela tiden så tror nog sambon tycker om att ha med sig adam och lära honom saker.
Känns så skönt för mig att dom två accepterat varandra och att dom verkligen trivs i varandras sällskap. Dom gör allt ihop,precis allt. Dom går till öppna förskolan två gånger i veckan,och inte får jag följa med.Dom ska ha egentid,vilket jag är stolt över att sambon tar sig tid för. Dom snickrar,dom målar,dom bygger,dom grejar, dom gör allt. Dom hjälps åt med allt som ska göra,vissa dagar ser jag knappt varken sambon eller Adam. Dom donar med sitt och adam är så förtjust i det. Adam avgudar sambon,det är så..många har svårt för att ta det till sig,många kan absolut inte acceptera det och försöker få adam till att vända sina känslor för sambon mot något elakt.Vilket är synd,det är jobbigt för adam.Men eftersom adam tycker om sambon,och sambon stöttar honom i allt adam gör,vad adam är gör så stöttar sambon honom.Så kommer aldrig någon att lyckas omvända det adam tycker. Adam har lärt sig att man har rätt att tycka vad man själv vill.
Värmer mitt mammahjärta att sambon från första början för över tre år sedan tog emot adam med öppna armar,han accepterade adam direkt,vilket adam förmodligen kände.För det har inte varit en enda gång som det känt fel på något sätt. Det känns så rätt det här. Sambon älskar Adam,vilket adam får höra varje kväll,och adam suger åt sig av orden och svarar bestämt tillbaka med samma ramsa. Älskade familj!
